Bejaka det goda i livet

Beröm och positiva omdömen. Mymlan bloggar idag om värdet av säga något vänligt eller uppmuntrande. Martin Ezpeleta hakar på och berättar om hur dålig han är på detta. Det är inte jag.

Det här gör jag ofta. Faktiskt så ofta att somliga inte tror jag menar allvar. Så ovana är vi tydligen vid positiva kommentarer. Själv blev jag länge tokgenerad av positiva omdömen. Nu kan jag uppriktigt säga "Tack, vad glad jag blir" (eller liknande) och inte bara stå där stum av chock och undra om jag är utsatt för något absurt skämt.

Jag tror det här är jätteviktigt. Att se och bekräfta dem vi har omkring oss. Att bejaka det goda i livet - alla härliga människor. Vi behöver varandra. Vi berikar varandra.

Google, vildvittror och att vara sedd

Nu har DN tagit upp Google och världsherraväldet, vilket anknyter till det jag skrev om här.

Mot slutet av artikeln beskrivs ett scenario där algoritmen styr över liv och död (att synas eller inte). Det fick mig att tänka på vildvittrorna som skrek något i stil med "syns inte, finns inte" (när de inte härjade om att blod skulle flyta).

Det kan vara en knepig balansgång det där, att synas eller inte. Att marknadsföra sig utan att sälja sig. Att bevara sin integritet utan att isolera sig.

Både att vara uttittad eller osedd är plågsamt för den drabbade. Det vi alla behöver är att vara sedda. Sedda med varma ögon.