söndag 22 november 2009

Omtumlande nya erfarenheter

Ojojoj, vilka tvära kast det blir ibland i livet.

Njöt av vädret på väg till skolan i fredags morse. Sol från blå himmel - härligt! Bara några minuter in på föreläsningen började jag kallsvettas något kopiöst och blev illamående. Tänkte att det var bäst att uppsöka ett lämpligare ställe ifall jag skulle spy, men hann bara några steg utanför föreläsningssalen innan jag svimmade. Det har jag aldrig varit med om tidigare. (Och knappt nu heller, eftersom jag inte minns något av det.) Sen följde en strid ström av nya erfarenheter: ambulansen kom, jag fick åka till akuten, blev undersökt och fick svara på tusen frågor, gavs dropp, fick efter några timmar besked om att de ville behålla mig över helgen och blev inlagd med hjärtövervakning (man måste tydligen utesluta rytmrubbningar när någon svimmar oförklarligt). Rätt kaotiskt.

Jag har aldrig legat på sjukhus tidigare, så jag har inget att jämföra med, men jag tyckte ändå att det var rätt ok. Klart positivt: jag fick eget rum, jag fick tv på rummet (har ju ingen tv hemma så det var riktigt lyxigt), det gick att ordna telefon till rummet så jag kunde ha kontakt med omvärlden (mobilen fick inte vara på) och jag fick ta emot besök på ganska fria tider (och det KOM besök - tack så mycket!). De flesta i personalen var dessutom väldigt trevliga. Mindre positivt: maten, sjukhuskläderna och den långa väntan på besked. Har inte fått räkningen än så det återstår att se i vilken kategori den hamnar...

Eftersom inga tester eller prover visade några som helst konstigheter behövde jag inte stanna kvar hela helgen utan blev utskriven strax efter 22 på lördagskvällen. Läkaren konstaterade att han inte hade någon förklaring till det som hänt. Min egen hypotes är att det var en stressreaktion. Det har varit mycket den här terminen. Dels med själva studierna, men framför allt med en massa saker runt omkring.

Är fortfarande lite medtagen, men räknar med att gå till skolan imorgon.

Mycket tacksam för alla omtänksamma människor som finns i mitt liv.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar