Kritisk krönika

Hos Mymlan hittade jag en länk till krönikan Fejsarens nya kläder som handlar om mikrobloggar.

Jag citerar: "sammantaget uppmärksammar det ett par sorgliga tendenser. Att så många ännu i vuxen ålder skriker efter att bli sedda och få sin existens bekräftad."
När jag läser krönikan får jag känslan att krönikören tycker att det är något fel på dessa som "ännu i vuxen ålder" söker bekräftelse. Det tycker inte jag. Bekräftelse och gemenskap är ett grundläggande behov. Det sorgliga är att så många inte får det tillgodosett. Att vi blivit så rädda för att närma oss varandra på riktigt.

"Att så många tycks leva i villfarelsen att det egna livet är så märkvärdigt att allsköns folk brinner av nyfikenhet att få veta".
För det första tycker jag att livet ÄR märkvärdigt. För det andra undrar jag vad det är för elitism detta uttrycker. Vad är det för kriterium man ska uppfylla för att det ska vara ok att berätta om sitt liv? Man måste väl inte brinna av nyfikenhet för att tycka att andras livsberättelser är intressanta? Dessutom är det väl med mikrobloggarna som allt annat som publiceras, man väljer själv vilka man vill följa/läsa.